Joacim Rosenlund

Sopmänniskan låter inte som en särskilt trevlig beskrivning av mänskligheten men det finns en hel del underlag för att vi som mänsklighet är rätt sopiga. Varje dag genererar vi stora mängder sopor, skräp, avfall och föroreningar, vad vi nu vill kalla det. På ett nästan mystiskt sätt fylls soptunnan med påsar som vi knyter ihop för att dölja våra synder. Den vanliga soppåsen innehåller restavfall så som tandborstar, tops, disktrasor och kuvert. Den innehåller också sådant vi borde sorterat ut så som matavfall och förpackningar av plast eller papper.

Svensken i allmänhet är rätt bra på att sortera ut förpackningar av plast, papper, metall, glas samt tidningar men av dessa hamnar fortfarande en tredjedel på villovägar eller till och med i fel sorteringskärl. Varje år blir det nästan ett halvt ton av hushållsavfall per person och då har vi inte ens skrapat på ytan vad det gäller allt osynligt avfall som dyker upp redan när man gräver fram metallerna som finns i din mobiltelefon. Innan du börjat använda den har det skapats nästan hundra kilogram avfall från gruvor och tillverkning. Dessutom är det miljoner mobiler som säljs i Sverige varje år och många gamla ligger kvar bortglömda runt om i hushållen. För att producera dina jeans kan det mycket väl ha gått åt 10 000 liter vatten bland annat på grund av de törstiga bomullsodlingarna.

I alla delar av sådana tillverkningsprocesser påverkas vår omgivande miljö. Sopmänniskans beteende går inte att finna i naturen för inget annat djur skapar så mycket onaturligt avfall att det blir ett problem. Faktum är att det inte finns något avfall i naturen som inte bryts ned, förutom det vi själva lagt där.

Vad som är avfall eller inte är inte hugget i sten. Det är något vi själva definierar och kan handla om sådant vi inte vill ha som ska transporteras bort från våra hem. Det som en dag är viktigt för oss blir till ett skrymmande problem dagen efter. Ett vanligt avfall är alla dessa förpackningar som vi egentligen inte vill ha men som fyller en viss funktion i transport mellan butik och hem eller som behållare en kort tid.

Det finns undantag som bekräftar regeln om sopmänniskans leverne. En rörelse som grundar sig i idén om noll avfall där det går ut på att generera så lite sopor som möjligt. Bland annat handlar det om att inte använda några engångsprodukter eller genomföra nya inköp, det kan också inbegripa en total självhushållning där man odlar all mat själv.

Det ställer höga krav på den enskilda människan och är inte ett liv som merparten av oss vill leva men de flesta vill heller inte vara slösaktiga miljöbovar. Vi vill kunna köpa kläder som håller länge, äta gott men nyttigt och dessutom kunna köra tvättmaskinen så energisnålt som möjligt. Våra samhällen i stort är byggda enligt en slösaktig logik som vi kan kalla den linjära ekonomin. Det behövs därför ett större perspektiv som handlar just om samhällsomställning.

Utdrag från boken Ett cirkulärt samhälle