Joacim Rosenlund

Jag tror att hållbarhet är ett relevant begrepp, annars skulle jag själv inte använda det i undervisning och forskning. I grunden handlar det om en gigantisk utmaning: vi är 8 miljarder människor på en isolerad planet. I stort ser vi konsekvenser när vi tänjer på planetens gränser, i smått kan det handla om samhällen som inte har tillgång till tjänligt vatten eller individer som inte kan utveckla sin fulla potential på grund av lokala omständigheter, alltså en ohållbar utveckling som leder till kollaps över tid.

Vi människor har en drivkraft att utveckla oss själva och våra samhällen, vi strävar alla mot ett tryggt och bra liv, således är processen av utveckling en drivkraft som är svår att hämma. Historiskt har samhällelig och ekonomisk utveckling skett på bekostnad av den omgivande miljön så för att nå en hållbar utveckling behöver utvecklingen ske på rätt sätt. På många platser i världen handlar det om grundläggande behov som uppfylls utan att gå kolets och oljans väg, i utvecklade samhällen handlar det om förändrade konsumtions- och produktionsmönster.

En nyckelutmaning är att tillhandahålla en god livskvalitet (definitionen av detta varierar mellan kontexter och kulturer) för oss och för kommande generationer och samtidigt minska materialutvinning och utsläpp. Det finns ingen enkel lösning på utmaningen men en del av lösningen är ett mer cirkulärt samhälle med en respekt för naturtillgångar, förnybara material, minskad konsumtion, energieffektivisering och förnybar energi i bred mening.

Det finns förstås sammanhang är begreppet hållbarhet används mer slentrianmässigt och där man inte går på djupet i vad som menas med det. Om en produkt innehåller lite mer av ett förnybart material kanske den är marginellt hållbarare, men det gör den inte i grunden hållbar.