Joacim Rosenlund

Den viktigaste anledningen till att det blev en fackbok på svenska var att jag hittade tillbaka till skrivglädjen genom att skriva på svenska. Det var också ett friare sätt att skriva på jämfört med de akademiska ramarna, särskilt jämfört med de vetenskapliga artiklar på engelska som alltid följer en förutbestämd struktur.

Genom att läsa andra fackböcker såg jag att många, av böckerna som jag uppskattade innehöll 250-300 ord per sida. Jag formaterade därför mitt dokument på liknande sätt. Då blev det plötsligt lätt att skriva en sida eller två per dag. Målet var en bok på ca 200 sidor – jag tyckte att 100 sidor var för kort och 300 var för långt. Referenser ville jag ha med men de skulle inte distrahera läsaren, således är de närvarande på ett diskret sätt via numrerade noter.

Ibland hade jag mer intensiva skrivperioder men det hände att jag inte öppnade dokumentet på flera månader. Det tog sex år att skriva boken men det var viktigt att inte känna någon tidspress. Arbetet med min redaktör, det sista året i processen, var givande då han gick på djupet i texten och vågade ge mig konkreta tips – exempelvis att variera mellan korta och långa meningar (i tidiga utkast var det mest korta meningar).

I efterhand skulle jag nog gjort en tydligare struktur på boken med en kapitelindelning tidigt i processen. Samtidigt var kanske just denna bok något som behövde växa fram och knådas till en passande struktur under skrivandets gång. Det var några år in i processen som fokuset skiftade till cirkulär ekonomi och hållbarhetsfrågor.

Den bästa boken jag läst om skrivande är Stephen Kings ”On Writing” även om den inte riktar sig till facklitterära författare. Jag tänker ofta på rådet att ha ett rum med en dörr som går att stänga. I det rummet, i lugn och ro, äger skrivandet rum men ibland är det bra att öppna dörren och låta andra ta del av texten.