Tidsperspektivet

När vi pratar om hållbarhet behöver vi också få en förståelse för de långa tidsperspektiven. Att bevara något över lång tid är en utmaning för mänskligheten, då det mesta vi bygger och skapar inte har tusenåriga perspektiv. Med några undantag.

På Svalbard finns en fröbank (se bild), ibland kallad Domedagsvalvet, med målet att bevara arter för framtida generationer ifall katastrofer eller utdöende skulle ske. Torkade och vakuumförpackade frön i låg temperatur kan hålla över lång tid för att någon gång väckas till liv igen. Emellanåt testas fröerna, med det första målet att de ska hålla i hundra år. En sorts livförsäkring för världens grödor som föder befolkningen. Fröbanken är byggd som en stor bunker hundra meter ner i marken med utgrävda gångar i berget.

Svalbard är en ideal plats då den är avlägsen och kall, geologiskt stabil och ligger långt över havsnivån. Även om havsisarna skulle smälta kan fröbanken klara sig, men åtgärder har också införts med hänsyn till klimatförändringar. Redan nu förvaras över en miljon olika fröer, från fem tusen olika arter, i minusgrader, med plats för många fler som kan bevaras där i hundratals år.

Det långsiktiga tänkandet som ligger bakom projektet är unikt då det tar höjd för risken att människan kan komma att utrota viktiga grödor. Mänsklighetens viktigaste grödor är framtagna genom att förädla växter över lång tid och takten i förädlingen kommer antagligen att öka genom framsteg inom gentekniken, som i sig kan innebära en risk för den biologiska mångfalden.

Idén om att spara på livet genom nedfrysning för att i framtiden väcka det igen, har också varit en återkommande tanke i science fiction. Det finns också i verkligheten där människor låter sig frysas ned i hopp om att i framtiden kunna återuppväckas. Med stort kapital kan man få tillgång till en sådan frys, där kroppen eller bara hjärnan bevaras i låga temperaturer under lång tid. Vägen till framtiden är dock kantad av risker: fryssystemet kan kollapsa, företagen kan gå i konkurs eller så glöms man helt enkelt bort.

Det är en dröm om en ljus framtid där teknologin kommit i kapp, men också en flykt från döden in i ett möjligt evigt liv, ett brott mot kretsloppet och de sanningar vi människor alltid levt med. Att frysa tiden så att kroppen och själen inte behöver fylla sina grundläggande behov, men i själva verket är det bara samma död som alla förr eller senare möter.

Om vi inte kan bevara människan kanske vi åtminstone kan bevara kunskapen. Det kanske mest värdefulla och samtidigt känsliga är all kunskap som mänskligheten samlat på sig genom årtusenden. Digitaliseringen gör att vi kan komprimera mycket kunskap på liten plats, men vi behöver hantera sårbarheten i elektronisk lagring genom att säkerhetskopiera och kontinuerligt uppdatera lagringen.

Projektet Memory of Mankind har skapat en form av keramisk datalagring, där en platta på 20×20 cm kan innehålla tvåtusen sidor text. Perspektivet är en miljon år och en saltgruva har valts ut som plats för samlingen, vilken kommer att bestå av allt från vetenskapliga texter till vardagliga berättelser. Eftersom språk förändras över tid finns också instruktioner för att tyda texterna i framtiden.

/Utdrag från ”Drömmar om slutna paradis”